Mot Helsingborg

Tja fan!
     Senast jag satt på ett tåg var det påväg hem från Stockholm efter 6 veckor i Zimbabwe. Åh, kommer ihåg hur förväntansfull jag var över att komma hem och få träffa alla igen! Det var verkligen en speciell känsla... Samtidigt fick jag undvika att tänka på allt och alla jag lämnade i samband med detta, för då steg gråten i halsen^^
     Nu sitter jag åter på ett tåg, men mot Helsingborg! Ska vara där tills imorgon och ÄNTLIGEN hälsa på Julia och Jonathan, som jag träffade i Zimbabwe! ♥ Kommer så väl ihåg när jag stod i kön för att lösa Visum på flygplatsen i Harare när jag precis landat och framför mig stod två personer i min ålder som såg ut som och lät som svenskar. Julia (som skulle till Antelope Park för andra gången) stod överexalterad och nästan studsade på stället och frågade Jonathan flera gånger "Får jag fråga? Får jag fråga??). Tillslut vänder hon sig mot mig och de andra två tjejerna jag nyss träffat och som också reste dit själva, så tog hon ett djupt andetag och frågade "SKA NI OCKSÅ TILL ANTELOPE PARK??". Efter det satt vi 3 i princip ihop i 6 veckor, och nu har jag inte sett dom på 5 månader... Men om 2 timmar är jag i Helsingborg för första gången i mitt liv och det ska bli kuuuuul, lite överhype är jag kanske men det får man va ibland. Skönt att komma ut ur lägenheten och bort från Falköping lite med!
PussHej♥
 
Life | Helsingborg, Tåg | | Kommentera |

Datortomografi √ √

Update 25/4! Jag var på VC idag och fick till mig att jag INTE har några som helst problem på hjärnan, tack och lov. Däremot blev jag sjukskriven av andra skäl. 100% t.o.m. 4/5 och efter det är jag sjukskriven 50% ytterligare en vecka. Men inga tumörer & inga hjärnblödningar så nu kan vi pusta ut ♥
 
God afton!
     Snart, alldeles strax ska jag dra mig mot sängen. Inte mycket energi kvar i den här lilla kroppen nu. 
Idag vart jag ju iväg på datortomografi. Det vart på eftermiddagen så jag hade hunnit bli rätt trött tills dess och att åka 40min i bil tog hårt på krafterna men själva röntgen gick bra. Ligga där och blunda i 5 minuter var dagens höjdpunkt, haha. Tyvärr fanns där idag ingen läkare som kude läsa av mina röntgenbilder och därför var det bara för mig och mamma (min chaufför) att åka hem igen och nu får jag vänta 7-10 dagar på svar...? Det var inte riiiktigt vad jag hade tänkt. Jag var beredd på att få detta avklarat idag så jag kunde börja med vad jag nu behöver göra för att börja må bättre.... Men nu får jag ta mig till vårdcentralen igen imorgon så jag kan bli sjukskriven längre. Det finns liksom inte på kartan att jag skulle kunna gå tillbaka till jobbet. Det räcker att jag sitter och pratar med någon i runt 30 minuter så blir jag "simmig", kan inte riktigt fokusera blicken och får ont i huvudet osv osv. Då är inte förskolan riktigt såååå lockande. Samtidigt som allt förutom att sitta hemma själv och rulla tummarna känns lockande ^^ Blööööööh. 
 
     Vill man så får man gärna komma förbi och säga Hej. Eventuellt diska lite, laga mat till mig och gääärna dammsuga min lägenhet åt mig. Dammsuga har jag nämligen inte hunnit göra sedan jag flyttade in :) 
Rymdskeppet min hjärna besökte i eftermiddags↓ 
 
     Idag vart jag hos farmor och farfar en sväng och fick lite energiboost, fika och jag fick följa med ut och hälsa lite på korna. Finns det något bättre än att komma ut och vara med djur? är ju frågan. Gosa lite med kalvarna fick jag med! Dit blir det nog ett par vändor den här veckan med tanke på att annat folk jobbar på dagarna medans jag ligger här hemma på soffan.
SÅ, nu har jag gnällt färdigt :)
PussHej! ♥
 
 
Life | Datortomografi, Hjärnskakning, Kalvar | | Kommentera |

Hjärnskakning nr4, still going strong

Här kommer ett långt inlägg, men så är det ibland och ibland är inte allt bra. 
 
     För sex veckor sedan fick jag ju hjärnskakning när jag och en av mina lagkompisar sprang ihop på en fotbollsträning. Jag reagerade inte så mycket men hon kördes till akuten med en bruten näsaDet var en ganska rejäl smäll med andra ord. Jag började få ont i huvudet och bli yr först efter en kvart ungefär och dagen efter vart jag tvungen att åka till vårdcentralen för då mådde jag inte bra alls. Fick bekräftat att jag hade en liten hjärnskakning, jag skulle va hemma från jobbet 1-2 dagar och sen fick jag börja träna efter en vecka. Så det gjorde jag. Det blev långsamt liiiite bättre men inte ens nära BRA. Jag började jobba, började träna, sedan blev jag ordentligt sjuk ett par veckor. Ungefär då började huvudet bli typ sämre igen? När jag blev frisk började jag träna igen pangbom och nu i veckan har jag vart tvungen att åka tillbaka till VC och be dom kolla på huvet igen för jag har verkligen inte mått som jag ska. Huvudvärk, tryck i huvudet, illamående, yrsel, balansrubbningar, ser simmigt, stundvis ser jag lite dubbelt och/eller suddigt, jag har svårt att fokusera synen och vid 9-9:30 på förmiddagen är jag redan heeeeeelt slut. osv osv osv Med tanke på att jag jobbar på förskola har jag ju kunnat mörka detta och bara satt mig ner tillsammans med barnen lite smidigt när jag inte riktigt klarat av att stå upp. :)
 
     Så i tisdags var jag inne och kollade upp detta och det var inga tvivel om att jag skulle få göra en datortomografi, för att se så det inte finns någon liten hjärnblödning som eventuellt trycker på... De gjorde även lite tester för att kolla järnnivåer, blodtryck och alla vanliga kontroller man gör för att se så nervsystemet fungerar som det ska (så det inte är någon hjärnblödning..) och sen fick jag åka hem. 2 dagar senare låg redan kallelsen för datortomografi i brevlådan. Den ska jag få göra på tisdag nästa vecka.
     Men den dagen, i torsdags, blev det ytterligare ett besök hos farbror doktorn. Jag gick hem från jobbet vid lunch för jag redde inte ut dagen. Varje dag denna veckan har jag bara blivit sämre känns det som. Så jag gick hem och ringde direkt till sjukvårdsrådgivningen för att se vad sjutton jag skulle göra. Jag pratade nog med sköterskan i 20-30 min och hon ringde & såg till att jag med en gång skulle få komma till VC för att de skulle kolla på mig och eventuellt skynda på min DT. Sedan började hon gå igenom rutinfrågor när man misstänker stroke, vilket gav mig lite panik och sedan sa hon till mig att jag absolut inte fick köra bil själv till sjukhuset utan någon skulle köra mig. 
"Och klarar du inte av att åka bil ska du ringa ambulans." Sa hon med, och hon avslutade med att skrämma upp mig ännu mer: 
"Om du blir minsta lilla sämre eller skulle börja kräkas innan du tagit dig till vårdcentralen måste du ringa 112 med en gång. Hör du det? Då måste du ringa 112 direkt och då ska du till ett sjukhus. Förstår du vad jag säger, Malin?" PANIIIK
     Jag ringde mamma i panik och lyckades även skrämma upp henne med, för jag grät så jag inte kunde prata. Men hon kom och hämtade mig, körde mig dit jag skulle och väl där fick jag reda på att det trolligen fortfarande är ödem, vätska runt hjärnan som trycker på. För nervsystemet fungerar fortfarande som det ska, så troligen är det inte någon hjärnblödning, men det får vi bekräftat på tisdag. Jag fick utskrivet starkare smärtstillande för huvudet som gör att jag inte får köra bil och jag får heller varken träna eller jobba förrän jag röntgats. Förmodligen har huvudet inte fått den tid den behövt för att läka pga stress och att jag inte vilat typ över huvudtaget. Efter mina tidigare 3 hjärnskakningar har jag varit ganska noga med att inte träna, lyssna på hög musik, sitta vid datorn, gå i skolan osv. Men den här gången har jag inte riktigt haft tid eller ork att göra ingenting och det vart ju kanske inte så bra.
 
     Iiiinte riktigt vad jag behöver atm.. Men igår blev jag eskorterad till Skövde så jag kunde köpa mig en Apple TV, så nu kan jag ligga i soffan och se på film och försöka slappna av. Snart e jag nog frisk och nu är Jesper här för att barnvakta mig lite (min lilla mamma vill inte att jag ska vara själv längre stunder, helst inte alls). 
 PussHej ♥
 
 
Life | Flytt, Hjärnskakning | | En kommentar |
Upp