maolions

Tja fan!

     Senast jag satt på ett tåg var det påväg hem från Stockholm efter 6 veckor i Zimbabwe. Åh, kommer ihåg hur förväntansfull jag var över att komma hem och få träffa alla igen! Det var verkligen en speciell känsla... Samtidigt fick jag undvika att tänka på allt och alla jag lämnade i samband med detta, för då steg gråten i halsen^^

     Nu sitter jag åter på ett tåg, men mot Helsingborg! Ska vara där tills imorgon och ÄNTLIGEN hälsa på Julia och Jonathan, som jag träffade i Zimbabwe! ♥ Kommer så väl ihåg när jag stod i kön för att lösa Visum på flygplatsen i Harare när jag precis landat och framför mig stod två personer i min ålder som såg ut som och lät som svenskar. Julia (som skulle till Antelope Park för andra gången) stod överexalterad och nästan studsade på stället och frågade Jonathan flera gånger "Får jag fråga? Får jag fråga??). Tillslut vänder hon sig mot mig och de andra två tjejerna jag nyss träffat och som också reste dit själva, så tog hon ett djupt andetag och frågade "SKA NI OCKSÅ TILL ANTELOPE PARK??". Efter det satt vi 3 i princip ihop i 6 veckor, och nu har jag inte sett dom på 5 månader... Men om 2 timmar är jag i Helsingborg för första gången i mitt liv och det ska bli kuuuuul, lite överhype är jag kanske men det får man va ibland. Skönt att komma ut ur lägenheten och bort från Falköping lite med!