maolions

... alltså titeln på det här inlägget. Helt sjukt ju.

 

     Söndag den 1 september lyfter mitt flyg från Landvetter och senare den dagen är jag framme på Heathrow i London. Har levt nu i ett kaos några veckor, så många saker som behövt fixas med och samtidigt har jag jobbat och velat umgås så mycket jag orkar med familjen och mina kompisar, så jag känner mig allt rätt så sliten. Men det är värt det, kommer ju bli hur coolt som helst detta! Och att säga Hejdå till alla omkring mig kommer nog inte kännas så himla dramatiskt eftersom det är så kort restid till London. Det är inte värre än att jag hade flyttat till typ Stockholm. Jag kan komma hem över en helg, folk kan komma och hälsa på mig över en helg. Det är ju inte samma som att åka som Au Pair längre bort när man vet att När vi säger Hejdå så ses vi inte på ett år.. Sen är det garanterat skithäftigt att bara dra iväg sådär så länge också, men just nu känns det som detta skitbra verkligen. 

     Haha, försöker lugna mig själv och upprepar saker som detta för mig själv flera gånger om dagen. Det är ju egentligen kaos och panik i huvudet. Vafan, jag ska flytta till ett annat land, in hos en familj jag inte känner och jag känner ingen annan där heller. Vad håller jag på med? 

 

     Men nu börjar det bli lite verkligt, eftersom jag rensat ut garderober och städat ur skåp osv så känner jag verkligen av att jag ska flytta ut ur min lägenhet. Jag börjar inse att något annat är på G, då är det också lättare att börja visualisera mitt nya liv i mitt nya hus och den nya staden. Det var svårare när alla saker var på sin plats, när jag hade dagar kvar på jobbet och så. Men nu är nästan allt i flyttlådor och jag jobbade min sista dag idag. Nu är det snart dags. Jag ska bli LONDONBO. Hahhaa, meningar som den bara ekar i mitt huvud då och då under dagen, det är helt galet.