Mr. Skinny Longlegs

     Man vet aldrig vad som väntar när man vaknar en dag i Zimbabwe. I tisdags tog AP emot en liten fågelunge, en Wattled Lapwing (Vårtvipa) som hittats av en familj. Så han bodde utanför köket hela dagen och matades av personalen där. Sen fick jag uppgiften att vara fågelvakt på kvällarna och nätterna, så han skulle få bo hos mig och mysa i min famn medans jag kollade youtube, pratade med Erkon och chillade. Tyvärr dog mitt Wi-Fi där på kvällskvisten, så jag & Skinny satt och läste hela kvällen istället. 

     Efter att ha borsta tänderna med Skinny i handen stoppade jag tillbaks honom i sin bur och sen fick han bo inne i badrummet för att inte pipandet skulle hålla mig vaken hela natten. Det gjorde ont i hela själen att inte låta honom sova hos mig... 

     När jag vaknade dagen efter hade jag en så dålig känsla i kroppen. Jag vaknade mycket tidigare än jag brukar och gick direkt in till badrummet. Trots att jag öppnade dörren och tände lampan vart det fortfarande helt tyst... Lille Skinny hade inte överlevt natten.. USCH vad jag fick ont i magen och jag blev så ledsen. Jag grät till och från hela morgonen och jag vet inte hur många gånger jag kollade till fågeln för att se om jag haft fel, att han kanske rört lite på sig. Men det gjorde han aldrig.. 

(null)(null)

     Jag tror jag reagerade så starkt för under början av veckan så åkte de volontärer jag kommit närmast hem och även två från personalen, som varit minst lika delaktiga i allt vi gör och vi har ätit alla måltider ihop varje dag, de åkte på ledighet resten av veckan. Så så många Hejdå på samma gång, och så gick fågeln och dog för mig...  Blä, för många känslor. Tur jag åker hem snart och slipper bli fäst vid fler djur 😅
 
PussHej
♥️
 
 
Zimbabwe 2021 | 2021, Africa, Afrika, Höst, Oktober, Resa, Travel, Volontär, Volontärarbete | |
Upp