maolions

     Hejje!! Nu är det fasen inte lång tid kvar av vår hälsoperiod och nu längtar vi tills det är över. Inte längre för att det är svårt att motstå sött, flötig mat eller för vi längtar efter att skippa träningen. Utan nu känns det som det "jobbiga" enbart handlar om att det är omständigt att inte "få" äta vissa grejer eller att det är lite tråkigt att stå över hembakta pajer när man hälsar på hos folk.

    Men men, bara två veckor kvar! SÅ LITE! :D

 

     För två veckor sedan var det Kristiflygare och två extra lediga dagar. En sån långhelg ska inte gå till spillo tänkte vi och planerade in ett riktigt äventyr; VANDRING. Både Erik och jag har ju vart ute på några dagsturer nån gång ibland sådär, inte ofta alltså men det har hänt. Men nu kom jag på den briljanta idén att vi skulle vandra hela Mörbylångaleden. Det är en 84km lång sträcka som slingrar sig över södra delen utav Öland! Från Färjestaden till Ottenby. SÅ häftigt och så mysigt, det är vad vi kände innan i alla fall...

     Innan har ju Erik och jag roadtrippat och sovit i bilen och tältat och vi har lagat mat utomhus på resande fot (se vår Gotlandstrip del 1 och del 2 samt helgen i Varberg) så vi tänkte att vi självklart skulle ha med oss tält och stormkök så vi kunde leva helt ute i det fria. Men det skulle vi snart få ångra.

 

     Inte nog med att vi skulle vandra runt tre mil varje dag i tre dagar, vi som innan snuddat vid en liten mil, så skulle vi alltså också bära runt på tält, sovsäck, två madrasser, filt, kudde, stormkök, vatten att koka med och mat att laga. Och utöver det alla de kläder man behöver för maj månads otroligt växlande väderlek. Hahaha, herregud.

 

     Vi började i Färjestaden, där hittade vi inga bra långtidsparkeringar så vi hoppade över ledens första två mil (som bara bestod av stad & skog) och parkerade vid Karlevistenen. Där spenderade vi vår första natt. En magisk solnedgång fick vi och vi spenderade även vår första natt där, precis intill havet ♥ Vi åt mackor med skinkost, spelade kort och sen bäddade vi ner oss för att sova ut inför vår första dag med vandring! 

     Natten var inte rolig. Just där vi tältade fanns det orimligt många fåglar, fiskmåsar, svanar, gäss och massa annat som skränade något fruktansvärt. Vi låg där inne i tältet med ljudet av arga fräsande svanar utanför. Hahah fy. Sen var det fruktansvärt kallt och obekvämt att sova på de där madrasserna, så det blev inte många timmar sömn. 

 

     Ett redan så långt inlägg utan att vandringen ens börjat... Vi vaknade tidigt och började vandra redan vid sjutiden efter den sömnlösa natten och på ett soligt, södra Öland så vandrade vi på en dag 3,2 mil! En riktigt bra första dag! Med pauser för fylla på med energi, vila fötter & axlar och för att gå på toa så krigade vi oss igenom dagen. Supermysigt att sitta och chilla vid havet, vi såg svanar och fick massa tid att prata om allt möjligt. Vi gick igenom små stugområden där det luktade grill & nyklippt gräs. Och åh, vi lagade mat med vårt nya stormkök för första gången! Härligt!

     Men alltså... det var tungt. Tyvärr så vägde vi aldrig vår väskor, men det gjorde ont överallt; fötter, höfter, axlar, rygg... De sista två timmarna så pratade knappt Erik och jag med varandra för det var ren misär. Vi bytte packning med varandra ibland för att få lite omväxling, lika tungt fast olika typer av väskor som gjorde ont på olika ställen. 

 

     Första dagen vandrade vi från Färjestaden och sedan kringelikrokigt hela vägen ner till Stora Alvaret där vi slog läger. När jag väl fick ta av mig mina skor så hade jag såna blåsor alltså. USCH vad ont det gjorde. Men vi var så lättade över att vara framme och vi sov bättre den natten, troligen för att vi var så jäkla trötta och glada över att äntligen få lägga oss ner!

 

     När vi vaknade nästa dag och kände på våra ömma fötter, stela knän och trötta kroppar så valde vi mellan att antigen; Vandra vidare med smärta, plåga oss men ändå KLARA DET liksom, eller att bara GE UPP. Och vi kände båda två att det var fan inte värt det. Jag vart riktigt butter för jag är en sån tävlingsmänniska och vi visste ju att det var fysiskt möjligt att klara det, "lite pannben bara". Men till vilket pris liksom..? Så vi hade sån himla tur att Eriks familj spenderade helgen i stugan på Öland så de kunde komma och hämta oss och ta oss till vår bil. 

     Vad tråkigt det var! De 20 minuter det tog för oss att åka tillbaka till bilen hade tagit mig och Erik TOLV TIMMAR att gå! Detta var inte vår grej. Så det blev en roadtrip på södra delen av ön till de platser vi tänkt vandra och sen vart det dusch och tupplur i stugan som gällde. 

 

     Detta var det största utmaningen i vår 10 veckors hälsoperiod hittills. Dels för att det var fysiskt jobbigt men sen var det också mentalt jobbigt att aldrig ha t.ex en svalkande glass, ett glas Cola eller en nybakad pizza att se fram emot. Vi hade vår matlagning... Det låter futtigt, men när man är trött, varm och hungrig så kan något gott att knapra på vara ett härligt pris att se fram emot!

 

Gudars, vilket långt inlägg!

Men tack för att ni läste det och tog del av vår misär!

PussHej

♥